Om

Dorotea IF grundades den 8 maj 1921 av Gösta Genberg (känd fotbollspelare) eller Torvald Sundström (duktig skidåkare). Eftersom det inte går att få fram exakt vem som bildade föreningen så tar vi med båda initiativtagarna.
1936 började planeringen till dagens idrottsplats, som under uppbyggnad tog en mycket stor del av krafterna och pengarna under 30- 40 talet. Styrelsen fick lov att teckna borgen på ett tämligen stort lån. Då var det inte frågan om ”förening” utan ”personligt” ansvar.

Å-parken var under många år en givande inkomstkälla för DIF, och det har berättats att under dess uppbyggnad fick varje medlem till uppgift att gräva gropen till en grundplint. Idialiteten och känslan för föreningens behov var stort.

Enligt hörsägen kämpade föreningen med ekonomiska bekymmer under de första åren. Det har berättats att föreningens initiativtagare fick satsa medel ur egen ficka i samband med idrottsutbyte med grannföreningar i Ångermanland och Jämtland. Föreningen sorterade från starten till den 7/4 1936 under Jämtland – Härjedalens Idrottsförbund, någon har sagt att föreningen nekades inträde i AC. Förmodligen var det svårt att inordna Dorotea geografiskt i det dåtida fotbollsseriesystemet ur kommunikationssynpunkt, varför de redan då ”tjurskalliga” doroteaborna vände sig till grannlänet. Idrottsutbytet, främst då fotboll och skidor, kom att ske med föreningar i Jämtland, Strömsund, Hammerdal och Ulriksfors m fl, men även nordvästra Ångermanlands föreningar hade utbyte med Dorotea av lättbegripliga geografiska skäl. Tidvis uteblev inte heller framgångarna.

Ett utbyte som man ofta hör omtalas var den gång som Dorotea IF avancerade till semifinal i Jämtland/Härjedalens fotbolls-DM. Det var i början av 1930-talet (1931?). Matchen spelades mot I 5 i Östersund och som fotbollsplan användes kaserngården.

Det berättas att det varit en hård match ur många synpunkter. En av Doroteaspelarna sparkades på benet av en motståndare och vid nästa sammanstötning hämnades den sparkade genom att rycka av byxorna på Östersundsspelaren. Tagen på fotbollsplanen var ganska tuffa redan då. Under ett år på 30-talet råkade fotbollslaget ut för så många benbrott så det till slut inte fanns tillräckligt många spelare varför fotbollen blev vilande någon tid. Krigsåren kom även att betyda ett avbrott genom inkallelser och transportrestriktioner.

1937 var kanske i fotbollshändelse det livligaste året. Representationslaget spelade 20 matcher ( 12 vunna, 2 oavgjord och 6 förluster). Målskillnad 77-50.

1936-37 2:a i S:a Lappmarksserien. Slog serievinnarna Åsele med 6-0.

1937-38 1:a i S:a Lappmarksserien.

 

Skidor
Skidor torde ha varit den näst största sektionen i föreningens verksamhet från början. Namn som Allan Lindblom, August Sahlman, Klas Gustafsson, Harald Rhen, Adolf Selin, Karl-Erik och Sally Sundström m fl har bidragit till föreningens tidigare framgångar på detta område.

Allan Lindblom var en stor talang och nådde även stora framgångar. 1929 förde han DIF-färgerna i Vasaloppet och nådde en 10:e placering, endast 4,28 min efter segraren. Samma år vid SM i Hudiksvall blev han 20:e på 30 km. Det berättas att det inte var så mycket bevänt med träningen. Endast 5 mil före Vasaloppet hade han tränat skidåkning. Men man anar att det hårda kroppsarbetet gav styrka för mångmilatävlingar.

Doroteaarrendet arrangerades 26 gånger av föreningen och samlade många av dåtidens elitåkare. Namn som Enar Josefsson, Nisse Täpp, Manfred Sattin, Selma Stenvall,

Göran Thor och Assar Rönnlund m fl finns i resultatlistorna.

Sally Sundström var bland de bästa åkarna på 20-talet, hon var bl a 2:a på DM Jämtland, då åkte hon för Frösö IF.

En tävling i Åsele som hon normalt skulle ha vunnit, men hon blev 2:a. Hon som vann hade åkt ett kortare spår. Dorotea lade in en protest mot resultatet, men man sa att du får ta revansch i Dorotea nästa tävling.

Jonas Selin var väldigt bra som junior, i 1937 års 2:a klubbmästerskap.

Han startade tillsammans med Tule Persson Storuman(svensk mästare på 3 mil) som junior. Jonas hängde med de första 5 km, blev efter lite några km, åkte ikapp vid 10 km, blev knappt minuten efter i mål. (15 km).

Tule åkte 3 mil. Han var med och tog lagpris flera gånger till Dorotea IF. En tävling som han åkte hade han tänkt lägga av vid 7 km (klubbsnö) men han fortsatte eftersom han blev bjuden på kaffe och bullar hela vägen runt (3 mil). Fick hjälp med att skrapa skidorna på granris.
Friidrott har tidvis varit en ganska omhuldad idrott inom föreningen.

1945 blev Tage Nordström 5:a vid DM på 5000m.

1953 hade Dorotea IF Lasse Koskinen som härjade vilt här i Västerbotten och Jämtland på sprinterdistanser och i längd och stavhopp. Med sina resultat var han i Sverigetoppen – c:a 7 m i längd och 10,9 på 100 m.

Under 40-talet var stadslöpningen Dorotea runt och kamperna mot skogsskolans pojkar livliga och många friidrottstävlingar skönjes i arkivhandlingarna. Under de sista åren evigt unge och pånyttfödde Svante Höglund är en av de bästa oldboysterränglöparna i Västerbotten och Jämtland.

Läs ett reportage om den mytomspunna löparen från Dorotea. Morgan Tollofsén Sport vi minns

Ishockey bedrevs mycket aktivt under 50-talet och ganska framgångsrikt.

1953 3:a i Lappmarksserien

1954 2:a i Lappmarksserien

1955 1:a i Inlandsserien. Då fanns bl a Karl-Sören Hedlund i vårt lag. Senare blev ju denne landslagsman. Målkvoten sista framgångsrika året var så fin som 34-12.

År 1933 finns en revisionsberättelse underskriven av Sixten Larsson, som senare blev generaldirektör i Byggnadsstyrelsen. Det berättas att styrelsen, bl a August Sahlman fick en skrapa av revisorn för att Allan Lindblom tillåtits deltaga i SM och Vasalopp 1929. Vid närmare granskning fanns att Lindblom själv hade bekostat sitt tävlingsdeltagande, varför revisorsanmärkningen inte föranledde någon åtgärd.

1947-49 fanns ingen fungerande styrelse.
Gymnastik var enligt de gamla protokollen en livlig verksamhet under 30-talet, även om det i en årsberättelse framskymtar att en del bland befolkningen i Dorotea ansåg det vara barnsligt skoj.

Kommentera